Hej! (hanna, läs inte mer än hit, för jag vet att du inte vill läsa detta inlägg. så varnar dig på en gång. :) )

 

jag är som person en riktig tänkare. ibland önskar jag bara att jag hade en knapp jag kunde stänga av hjärnan med. men tyvärr funkar ju inte sånt i riktiga livet. idag har jag haft en riktig tänkardag. och jag har insett att denna plats kanske inte är rätt för mig just nu, jag mådde väldigt dåligt innan jag åkte hit och jag tänkte att så fort jag kom hit så skulle jag må bra igen. tyvärr funkar det inte så, för man kan inte stänga av sina känslor. att jag mått dåligt är ingeting jag har pratat med någon om, mest för att jag aldrig pratar om känslor och dels för att jag aldrig kan sätta ord på vad jag känner. jag har inte heller haft någon anledning till varför jag mått dåligt. och att just jag ska må dåligt känns bara töntigt. jag tror att jag innerst inne har bestämt mig för att kanske avsluta detta äventyr, men samtidigt så vet jag inte heller om jag är redo att åka hem och fortsätta livet hemma. vad ska jag göra hemma? vad ska jag göra här? två frågor som snurrar runt i huvudet och ger mig huvudvärk. jag vill vara på äventyr för att jag älskar att uppleva nya saker. men malta är sjukt litet och det är begrännsat vad man kan hitta på, och eftersom jag är en person som blir rastlös lätt så är det väldigt svårt för mig att roa mig på någe vis här nere. ååh, nu orkar jag inte tänka mer. i vilket fall som helst så kommer jag att iaf landa i sverige den 13 december klockan 22:25, (om någon vill hämta mig i björkvik där på kvällen så säger jag mer än gärna ja). men det är återresan hit som fortfarande är ett mysterium. 

 

nu ska jag längta efter helgen istället, pussochkram.