förra söndagen fick jag ett väldigt sorligt besked som gjorde mig otroligt chokad och ledsen. ett besked som jag önskar att ingen ska behöva få. min barndomsvän som jag lekte med jämt när jag var liten, som bodde i huset brevid som jag sprang över till hela tiden, hade somnat in. att bara vara 22 år gammal med hela livet framför sig när man lämnar världen gör mig så otroligt ledsen. att veta att hon aldrig kommer att bli gammal, skaffa familj och uppleva livet. det gör så ont. fastän jag inte umgicks med henne i dagsläget så var hon en av mina bästavänner när jag gick på hansjö. När vi förutspådde hur våra liv skulle se ut när vi var 25 år gamla så visste vi inte att hon aldrig skulle bli så gammal. jag är tom inombords, de finns inga ord som kan beskriva hur hemskt och sorligt detta är. jag minns alla gånger vi skrattade, gjorde bus, byggde kojor, lärde våra kaniner att hoppa, gjorde äckliga drinkar av allt vi hittade i skafferiet, promt skulle sova på eran övervåning trots att ingen vart där på flera år och vi var livrädda, vår norska vän som vi träffade som lärde oss massa norska ord, när vi åkte pulka efter din hund och körde rakt ner i diket, när du försökte lära mig äta dadlar, alla sleeps over, när vi satt varenda dag i december och spelade julens hjältar och vi skrattade ihjäl oss åt julkulan, när du fick en jätte stor duschkräms flaska i julklapp och vi hällde ut allting i badrummet och åkte runt tills vi fick en rejäl utskällning, när vi var hos din pappa och alltid fick dumleklubbor, när vi klättrade på ufoäggen, när vi gjorde massa saker vi egentligen inte fick men vi inte kunde hålla oss. Jag har så otroligt många mer minnen, som jag kommer ha kvar hela livet. tack för alla de fina minnen som vi skapade tillsammans. jag är så tacksam att jag vågade gå över och knacka på hos dig efter jag hade sett dig i lekparken den där sommardagen när vi var små. har aldrig glömt dig under dessa år vi inte umgåtts, har haft hjärtat vi gjorde den där gången när jag hälsade på dig på sjukhuset när vi var små hängades på kylskåpet ända sen dess. många tårar har fällts för din skull, men jag hoppas du har de bättre på andra sidan. du är en stor del av min barndom och de är jag glad över, för vi var så lika varandra. jag minns att vi delade sånt där halsband med två delar av ett hjärta, som ett tecken på våran vännskap. jag tror jag har kvar det i min smyckeslåda. de gör så ont att veta att du bara blev 22 år.  jag vill inte förstå att det är sant. du hann bara leva en fjärdedel av livet. vila i frid min vän.