behöver vara mer postiv, se saker hur en ljusare synvinkel.

allt behöver inte vara jobbigt, men det är det, om vi bestämmer oss att det ska vara det.

man vill så mycket, men man har chansen, men man tar den inte.

men är aldrig nöjd med det man har, antar att det är något man lär sig med tiden.

att uppskatta saker, se saker ur andras synvinklar, att inse att allt funnits där framför en hela tiden.

bara att man för blind för att se det.

jag tror bara att vi är rädda, rädda för att uppskatta det vi har, så att vi skulle kunna gå förlorat om något annat.

måste ge mig själv en smäll på käften.

lägger mig under täcket nu, har sjuknat in lite på lovet.

men vad gör det om hundra år?