har ni dagar då ni känner er deprimerande? det har jag. man känner sig hopplös, arg, ledsen, besviken, otillräcklig. ja det finns så många ord man kan rabbla upp. Man känner sig dessutom trött på allt, människorna, staden, och allt som har med det att göra. man kan titta ut genom fönstret och drömma om att skaffa en tidsmaskin som tar en tillbaka. man kan lyssna på en låt som får ens liv att pasera i revy och inse att tiden var bättre förr. man kan gråta en skvätt för saker man andra dagar inte skulle gråta till. jag tror alla har sådana dagar, och det visar väl bara att ingen är perfekt.