jag kommit in i ett depp-mode. känner inte för någonting och vissa morgonar känner jag inte ens någon meningen med att gå upp ur sängen. att vara arbetslös kan vara det värsta som finns, skulle hellre sitta med 10 kg läxor och superstress, en att sitta här och titta ut genom fönstet. life sucks. visst det har sina höjdpunkter då och då. som denna vecka ser jag fram emot shm på torsdag, övernattning i stockholm och bara hänga med mina fina meinholds. sen på lördag ser jag fram emot tvillingarnas födelsedagsfest. men igår och idag har jag inte gjort ett piss. antar att det inte bara är arbetslösheten som suger, utan hålan som jag sitter fast arbetslös i. GOSH, hur kunde jag ens längta till att skolan skulle va över?