försöker att njuta av stunden, av sommaren. men på något sätt lyckas alltid hösten slinka in. och paniken uppstå. att sitta här i vingåker och kolla ut genom fönstret på den gatan jag är uppväxt på, då känner jag bara lycka. jag är glad att jag växt upp här, för jag har älskat att leka på den här gatan, jag har många fina minnen härifrån. De här är min barndom, men att bo här är inte min framtid, därför känns det jobbigt att jag var tvungen att flytta hem igen efter tre år i norrköping. jag har blivit så van att bo i storstan, att ha allt på gångavstånd. här är det till och med långt till närmaste mataffär.

därför måste jag börja planera. sitter just nu inne på arbetsförmedlingen, söka jobb i andra städer är ett måste. Det går ju lixom inte bara att flytta, om de vore så lätt skulle jag inte ens sitta här just nu. måste först hitta ett jobb, så jag har råd att leva och bo hemifrån. jag känner lite för att bara lämna allt och dra. jag har gjort mitt här. och så känner nog många som växt upp här.
jag vet inte vart jag ska, eller vart jag vill. men någonstans ska jag, tänker inte fastna här flera år. att ta studenten innebär frihet, och den friheten vill jag ta vara på. för jag vet att jag kan, bara jag vill tillräckligt mycket.

 

 

alanya 2011, fyfan vilken svettig kväll, men fan så glad och full man var där!