ursh, när jag vaknade imorse hade jag en dödlig huvudvärk. Jag hade så jävla ont, kunde inte resa mig och ta en tablett för jag blev helt yr. jag kunde knappt somna, tog en timme kanske. nu har jag fortfarande kvar huvudvärken, lite mildare, men det gör fortfarande ont. fan, jag som inte vill ha frånvaro. men jag kunde verkligen inte åka till skolan med denna värk.

jag har aldrig känt mig så rädd som jag var imorse när jag vaknade upp från min madröm. I drömmen drömde jag att jag dog, om jag inte minns fel så blev jag överkörd. Sen kom jag tillbaka som ett ande, och det var bara min syster, mamma och julia som kunde se och prata med mig. Jag kan fortfarande minnas känslan av att jag aldrig mer skulle få vara levande och kunna leva ett riktigt liv. Jag minns hur jag satt på kyrkomuren i mammas famn och grät. Och hur hon grät för hon förlorat sin dotter. När jag vaknade var jag rädd, eller rättare sagt livrädd. Jag låg och skakade och grät. Jag insåg hur rädd jag egentligen är för döden och hur mycket jag älskar mitt liv och alla människor runt omkring mig. Jag skulle aldrig vilja tvingas lämna dom, eller att dom skulle tvingas lämna mig. aldrig. ursh, kan fortfarande känna känslan i kroppen av rädsla. jag vill aldrig mer drömma om att jag ska dö, för vad betyder en sådan dröm egentligen?