jag saknar den person du en gång var, eller jag saknar våran vännskap vi en gång hade. det är nog inte bara du som förändrats, jag har säkert också gjort det. men det som mest förändrats är våran vännskap. så länge jag minns så har vi varit bästa vänner, även om vi inte umgåtts sådär jätte mycket så har jag endå alltid känt att du verkligen är min bästa vän. det här är första gången i mitt liv som jag känner att vi inte är sådär direkt jätte bra vänner. visst vi umgås fortfarande, men det är väldigt sällan. vi pratar aldrig i telefon längre. vi gör aldrig galna saker längre. jag saknar att bara kunna sitta där och skratta hur länge som helst åt något som egentligen inte ens är kul, sådär som bara vi kan. jag saknar att bara sitta där och prata och verkligen känna att det här stannar verkligen mellan oss. Kunna förstå hur den andra mår. jag saknar den vännskapen vi hade då, när vi umgicks jämt. men den tiden var ett tag sen, och den tiden är förbi. jag undrar om man någonsin kan ta tillbaka sånt där som försvinner med tiden. ibland känns det som man vill göra allt för att det ska komma tillbaka, men andra stunder ger man upp eftersom man vet att tiden går framåt och det blir aldrig som förr. men även fast vi kanske inte är sådär jätte bra vänner längre. så vet jag iallafall en sak, du är en sådära vän som jag alltid kommer ha kvar. som jag inte kan eller vill släppa. för jag vill ha en vän som dig i mitt liv, och jag vill inte klippa våra vännskapsband, inte nu, inte då eller någonsin. men även fast vi aldrig kan ta tillbaka tiden som var förr tycker jag vi ska bättra oss. umgås mer, vara som vi var förr. skratta, prata och bara göra saker som vi kan. jag saknar våran vännskap.