det börjar kännas lite jobbigt att alla mina vänner ska börja tvåan, medans jag börjar ettan. och att dom tar studenten om två år och jag om tre. att se på när dom tar studenten, och veta att jag kunde oxå gjort det, men valde att gå om ett år.

fast vem vet? det är kanske värt det. jag hoppas innerligt det. det måste bli värt det.

fast om jag ska vara ärlig hade jag inte pallat ens ett halv år till på handel i den klassen jag hade. men det bästa är att byta stad, träffa nya människor. att man hela tiden träffar nytt folk, istället för att känna allt och alla. och veta allt om alla.