jag har verkligen kommit fram till en punkt i livet där jag verkligen vill hitta mig själv och en fast punkt i livet. hur mycket jag än älskar att resa hit och dit och flänga fram och tillbaka. så vill jag verkligen hitta ett ställe som verkligen känns som hemma, jag vill ha ett jobb som jag verkligen diggar, och ha en fast och säker inkomst varje månad. jag fick en fin komplimang idag på jobbet av en kollega, och för mig var de faktiskt en komplimang. vi satt och diskuterade jobb varpå hon sa att jag är en person som verkligen ska jobba med människor, för att jag har ett sånt fint sätt när jag bemöter människor. de fick mitt huvud att snurra runt. de finns tusen olika sätt att jobba med människor, och jag måste bara hitta de som är bäst för mig. jag gillar att jobba inom vården just nu. men jag ser inte min framtid inom den vården jag jobbar i. de känns som att jag faktiskt vill jobba med människor på något sätt. men jag vet inte på vilket. jag hoppas på i höst. att byta miljö behövs för att kunna skapa lite nytänkande. jag har lixom fastnat i mitt eget huvud just nu, och står i mitten av ett vägskäl men jag kan inte välja väg. jag behöver bara en spark i rätt riktning. för när jag verkligen vill något är jag beredd för att kämpa. tänk att jag redan är 23 år. vad hände? vad hände när man var 10 år och förespådde att man skulle va gift och ha hus och barn när man var 25 år. tänk att man tyckte att de var jättegammalt att va 25, och nu när man närmar sig så känner man sig för ung. livet är en resa, som ingen någonsin kan förutspå. 

 

tänk va deep man kan va ibland. men något annat som är gött, de är att jag är ledig hela jävla helgen. halleluja! jag ska till norrpan på lördag och träffa lite gamla vänner, och få dricka vin och svänga mina lurviga. like old times, nästan. aja, puss och kram, och allt sånt dära.

 

de här va lite av livets goda.