mitt problem är att jag aldrig kommer att nöja mig, hur mycket jag än vill de. jag önskar jag bara kunde leva i nuet och uppskatta allt jag har. men jag kan inte leva i nuet, tänker alltid på framtiden. jag har alltid sett ner på folk som nöjer sig, men egentligen är det dom som har de som bäst. när jag flyttade till karlstad så fick jag både jobb och lägenhet inom loppet av en månad, i en stad jag aldrig tidigare vart i. och alla tyckte jag hade så himla tur men såklart kunde jag inte se de själv. men när jag verkligen tänker efter så hade jag verkligen tur, som bestämde mig och lyckades. men nu efter tre månader så vet jag inte om karlstad känns som hem för mig, så än en gång sitter jag och tänker på vad som ska hända härnäst. vart är nästa äventyr? vad kommer härnäst? jag är expert på att kasta mig in i saker och sen ångra mig. men samtidigt kanske de är det som format mig. jag är snart 24 år, men jag letar fortfarande efter vem jag är och min plats på jorden. jag är världens mest rastlösa människa, och jag är rädd att jag aldrig kommer känna mig rätt någonstans.

 

läste precis ett inlägg som jag skrev när jag flyttade till malta som jag aldrig publicerade.

 

"anledningen till varför jag flyttade hit. var för att jag behövde någonting nytt i livet. och jag vill inte att livet ska passera förbi mig, utan att jag ska hinna göra det bästa av det. jag har alltid varit en person som har svårt för att uppskatta allt bra i livet. jag vill alltid ha mer, göra mer, uppleva mer, känna mer. men samtidigt är jag även en person som är extremt trygg i det jag har, har alltid varit rädd för att kasta mig ut i något nytt, något obekant. Men  i dagsläget förstår jag, att man kan inte vinna allt."

 

 

det är just detta; jag vill alltid ha mer, göra mer, uppleva mer, känna mer.